Morgonstund

Ja ha

Nu har jag velat fram och till baka, och efter att igår ha skrivit ett inlägg i denna blogg som jag skulle publicera så hängde sig bloggsida och servern kunde inte nås så nu ger jag upp. Endast ett halft inlägg sparades och jag ids inte publicera det.  JAg provar min nya blogg  på blogspot i stället. Blir jag inte klok på den så kanske jag inte ska pyssla med sådan teknik.

Vi syns om ni vill. http://torparfru.blogspot.com/ 

Vink vink

JA då har man varit uppe ett tag men jag funderar starkt på att somna om, om det går. 8 dagar i rad har jag klivit upp där runt 4 snåret, varav 5 dagar då jag skulle iväg på jobbet. Och vilken vecka det har varit, tycker synd om min bil som har fått plågats i denna kyla som har drabbat hela landet, jag förstår verkligen att min gråa springare inte ville starta i onsdags när tempen stod på minus 32,5 grader. Trots att den hade stått i motorvärmaren flera timmar under natten tvekade den och jag fick glöda om den 3-4 ggr innan den tillslut gav med sig och knattrade igång mot villigt. Men vi hade inte värst kallt ändå några byar jag paserar påväg till jobbet hade minus 36 så det är förståeligt om hela karossen på bilen var lite styv och stum i fjädringen och andra rörliga detaljer. Om än det är skönt med riktig vinter och man får elda i massor för att det ska vara varmt inne, minst två stora blåa ikea påsar eldade jag per dag. Luften har varit riktigt torr och sval så det sticker i huden när man varit ute, händerna har blivit så torr att huden liksom krakelerat på ovansidan, den enda kräm som hjälper är helosan.

 Hästarna har bara raggat upp sig och tuggat i sig fritt med mat, så de har klarat kylan galant utan att bli påpälsade med täcken och dyligt.  Det värsta för en lösdrifts häst är om det blir blött genom hela pälsen ner till huden och kyla på det, då börja de frysa. Så var vädret i fjol vintras, blöt fuktig snö en dag och kallt nästa, vid sånt väder är det enda gången jag sätter täcke på för att de ska hinna torka ordentligt innan det blir kallt.

Min första arbetsvecka efter ledigheterna och det var fullt ös från morgon till kväll, man sköter hela torpet själv när maken är borta på jobb, kyla och mensvärk har ju inte bidragit till att det blivit lättare precis men man tar en tupplur mitt på dagen så orkar man hela dagen. I helgen har jag varit upp före tuppen och ätit frukost med min arbetssamme make som jobbar helg, när han väl kommer hem vill man ju tillbringa vaken tid tillsammans för annars sover han borta om veckorna, lika så i morse har jag vinkat av honom med frukost. Men det går om än man saknar makens sälskap emellanåt eller rättare sagt jämt. Tänk förr i tiden på skogshuggarnas tid då var ju gubbarna borta ännu längre stunder, så nog allt klarar sig denna morderna torparfrun att vara själv om vardagarna.

Sen har jag ju detta vildjur som förgyller min dag, världens goaste charmtroll. Blir ni rädd nu när hon visar garnityren, avskräcker all eventuell besök. Hahaha.

Vitt kort och gott

Vårat skafferi har äntligen blivit vitt och fint som vi har planerat ända sedan det var färdigbyggt. När man väl tar tag i saker så går det undan och inte så svårt alls som man har trott. Orkt och tid är faktorer som man måste ha för att det ska hända grejer.

Jag har börjat om att jobba nu och det är jätte skönt, har kommit fram till att det måste varit någon form av inflamation i kroppen som gjorde att kroppen min strejkade. Började med knä ont i en månad sedan lite förkyld hit och dit och fortsätter man då i samma tackt att jobba på så slår det sig på nånting annat som hjärtat, hjärtmuskelinflamation, som kräver vila och åter vila. Jag mår bra nu och är riktigt harmonisk som en ny människa. Men när jag nu har jobbat i 2 dagar känner jag att jag blir fort hungrig, det får inte gå mer än tre timmar så blir jag matt i kroppen och måste äta, har jag ingen mat så blir jag skakis och irriterad. Blir att ta med fikalåda på jobbet så man orkar dagarna.

Nu sova.

Nyårsafton och nyårsdagen.

Vi har haft riktigt trevliga dagar här vid årsskiftet, god mat, varmt och full fart. Nyårs middagen bestod i en mysig tacko buffe sen tog vi ut skotern för att rasta den upp på Nattberget, tänkte vi kanske skulle få se några raketer som någon skjutglad nyårs firare sände i väg innan tolvslaget och hinna hem itid så inte hunden behövde vara ensam om nu någon i byn skulle få för sig att fyra iväg någon smällare. Vi köpte nämligen inte några själv.

Sagt och gjort på med kläder och ut med värstingen skotern där vid 19 snåret, perfekt fluffig snö som yrde överallt även innan för kragen, -10 och en nästan full måne kikade ner på oss mellan tallarna och glänser i den kritvita snön. Vi har inte kört länge när vi börjar skymta berget och efter några svängar till börjar stigningen uppåt och jag menar det stiger uppåt, bara att hålla i sig annars blir man lämnad mitt i luften om man nu skulle råka tappa greppet. Men förra årets hitills fallna snö gör inte klättringen rolig denna gången, fluffigt och inget fäste förän man kommit ner i backen. Backen under snön är inte av denna värld heller, stubb och sten även något djup hål pluss då att just här har en skördare/skotare dragit sin väg upp på berget och lämnat efter sig två krondiken till spår efter hjul paren. Håller man skotern stabilt på upphöjnaden mellan dikena så går det väll an men råkar man komma i obalans vilket är lätt hänt som vi finns det risk för dikeskörning med lite tyngre arbete som följd, lyfta och slita. Upp kom vi eller inte riktigt ända upp skotern ville inte utan stanade på myren nästan högst upp. Orsak: vi blev utan rem och ingen reservrem hade vi med oss heller.

Tja vad göra en nyårsafton, man ringer ju inte hemskt gärna till någon och stör direkt så man börjar ju att traska sakteliga utför berget i månskenet, och det är faktiskt ljust så man ser en bra bit in i skogen. Men det är tröttsamt och man blir törstig av att gå på skoterspår som ibland ger vika under fötterna. Två timmar senare har vi äntligen kommit hem klockan hant bli 22, det som skulle bli en snabb sväng upp på berget tog tre timmar. Nöjda till kropp och själ somnade vi utmattade strax baki tolv slaget. Zzzzzznark.

På nyårs dagen hade vi våran givna syselsättning, att få tag i en rem då alla affärer har stängt, det är ett konst stycke som inte är så genomförbart. Men en vänlig själ och vän lånade oss en rem och vi såg fram emot att ta oss upp på berget med den lånade remen. Fast denna gången tog vi skidorna, Agnes och ryggsäck med varm choklad och smörgås, även nu hant det bli mörkt men vad göra, bara att ge järnet så man får nå gjort. 16:45 bar det iväg till ljuset av månskenet även denna gång, vi skidrade fram längs snötäckta spår, för det snöar lite gran hela tiden.

Dryga timmen senare är vi framme vid foten av berget där vi åt en med havda fikan och lämnade skidorna för att gå uppför.

Det översnöade vidundret  utan rem.

Jag och Agnes provade att åka på skotern nar vi skulle neröver berget men beslöt för att det lika bra att gå eller halv hoppandes springande rättare sagt. Då det blev jämnare mark åkte vi fram till vägen och därifrån sprng vi hem för att få upp värmen igen. En skogs sväng på fyra timmar nyårsdagen till ära.

Tur det var månklart men med klart väder kommer även kylan, det var -14 då vi lämnade hemmets varma vrå och -17 då vi åter var hemma. Ett nyår vi sent kommer glömma. 2009,2010.

Gott nytt år

Välkommen 2010

Då var det årets sista dag, idag är det  ungefär 11,5 år sedan vi träffades, 10 år sedan vi förlovade oss och ungefär 4,5 år sedan vi sade ja till varandra i kyrkan. Alla dessa dagar och många andra kommer alltid att finnas i mitt minne och förmodligen denna nyårsafton blir som ett mindre giftemål på nytt.

Så här är det väl att maken bär ju endast förlovningsringen och makan bär förlovnings och vigselringen, MEN vi är nog lite udda, eftersom vi bäggen har blivit för muskulös om fingrarna så har vi vuxit ur våra förlovningsringar och jag bär endast vigselring numera och maken har varit utan ring tills i går, eller jag har ju pikat sådär  i förbifarten några gånger men så i går var vi in på affären och hämtade ringen som vi bestälde dagen före jul. Officiellt är vi nu åter igen gifta, inte helt fel. Det finns ju dom som förnyar sina löften men riktigt så långt har vi inte tänkt gå, det räcker med en ny ring då och då.

Så gott nytt år till alla firare där ute.

Pippifågelträdet har fått sig lite nyårs ljus av en stallyckta.

På återseende. ♥

Klart och kallt

Från att vädret igår var sådär lämpligt kallt, ca -14 och snön föll i stora flingor ner från skyn hela dagen. Jag tillbringade några timmar ute med traktorn och snöskyffeln för att mocka undan 30 cm fluffigt yrande nysnö. Snön fortsatte att falla till sena kvällen och jag tänkte skotta det idag men ändrade mig när jag såg att det var så vakert väder för att vara ute med hästarna i stället. Runt -20 grader och jag hoppar gladeligen in i pälsmössan och i den något förstora overallen där rygglängden är väl tilltagen så att grenen hamnar i knäväcket, men det är en varm overall trots att jag förmodligen ser ut som en jättebäbis. Men så är det ju inte utseendet som gör ridturen rolig, eller eventuella åskådare kanske drar på smilbanden åt lite lätt vintervälgödda hästar med en jättebäbis på ryggen.

Fast innan jag har tagit mig ut så får jag se en klump genom vårat nya köksfönster, sittandes högst uppe i en vinterklädd björk. Helt orädd inför mitt  slamrande när jag öppnar förnstret på vid gavel och släpper in lite frisk vinterkall luft för att ta några kort. Lite svårt att artbestämma denna klump tills jag fått in bilden i datorn och tagit fram fågelboken, det är en orrhöna som gästat en av våra björkar för ett litet skråvmål av björkknoppar. Ja där ser man vilket liv man har här ute i skogen.

Några dagars snöfall gör att det ligger ett vitt täcket av snö på hästarnas ryggar, och av kroppsvärmen smälter endel av denna snön för att sedan frysa till små istappar längst ut på de långa täckhåren där det är som kallast. Många gånger har man varit ut för att kolla till så att de ej fryser, men kollar man längst ner i den tjocka pälsen så är de torra och varma så man bara vill gosa ner sig i deras päls. Man är ut och borstar av dom snö och is för att pälsen ska hålla sig fluffig och tät mot vind och kyla, sen har de ju lite extra vinter ”späck” som håller deras kroppar extra varm en dag som denna när temperaturen stadigt sjunker. I min och hästarnas iver att komma ut i den massiva mängd snö som kommit och forsera fram små krondiken på en annars så snöslät åker glömde jag att ta på mig vantarna, men det märkte jag först när jag  ridigt färdigt bägge hästarna, MEN jag frös inte. Tog på mig fingervantarna då jag sedan var ute på en skidtur med Agnes hoppandes som en gasell i den halvmeter djupa pudersnön, konstigt nog blev jag lite frusen om tummarna då.

Inkommen från dagens aktiviteter så har det svalnat av yterligare någon grad och nu är det -29,5 nästan -30, nyss när jag och Agnes var ute för att bära in mera ved så frös näshåren ihop likt stalaktiter i näsan på mig. Jag matar våran kära värmekälla med vedknubb efter vedknubb eftersom vi inte har någon annan värmekälla.

Brrrr på er alla.

Köksfönster och hundbus

Ja idag har det varit snigel fart på torpet, fast lie friskluft har vi fått när vi varit ute med alla djuren och dessutom har maken varit en sväng med skotern i snön som verkar trilla ner oavbrutet från skyn.  Vi har just avnjutit en middag med hemmagjorda hambörjare av torparkocken och jag har tillverkat en paj på egenplockade smultron, hallon och blåbär. Lämpligt mätt sitter vi nu här och surffar till snarkandet från en otroligt genom trött vovve, för gårdagen var riktigt spännande för henne.

Vårat köksfönster har kommit på plats. Bilden nedan är så som det såg ut före, det fönster som sitter där är det gammla som vi var tvungen att bygga igen lite för att få köksinredningen att passa som vi ville. Därför blev det ett nytt.

Det nya det ska ju förstås dit lister salning och kakel. Ser ni mitt tillfälliga stänkskydd bakom diskbänken, har en tendens att bli så när man kör en rullande renovering och ska leva i det på samma gång men tillslut blir det nog fint. Jag ska nog skura fönstret lite bättre ser jag nu, fast det lär nog hamna mera damm där så småningom.

Agnes har haft besök av Basse, en liten gullig lurvig vovve som synes och innan han for hem hade jag lite manikyr med kloklippning och allt tasshår som det fastnar stora klumpar med snö i klippte jag bort. Såklart med godkännande av ägarna.

Mera vovvar på kvällen att leka med så inte underligt att lilla damen är trött idag, men trots att dessa månster raser har lite konstigt rykte om sig så har vi inga problem alls att vara med andra hundar, ungar eller andra djur. Så varken jag eller min man fattar inte, varför dessa skulle vara så speciella och kräva mer än en annan ras. Alla hundar, ungar och andra djur behöver en snäll men fast hand, kanske låter konstigt att dra alla över en kamm men i det stora hela är det ju så.

Maken har gett mig en utmaning i kväll, Vem kan ligga längst i soffan framför tv utan att sommna!

Gahhghhhhaaaa! skulle ha publiserat detta inlägg tidigare men då hakade sidan uppsig så jag vinner nog den utmaningen med att hålla mig vaken för jag är lite upprörd på tekniken. Men nu kommer inlägget.

Jo min nya blogg finns att hitta  här: http://torparfru.blogspot.com/

Men jag har inte hittat alla funktioner och har inte riktigt förståt mig på hur allt ska fungera, man har ju liksom vant sig vid denna och trivs med upplägget i det administrativa.

Ny blogg och linolja.

Jag skapade för någon månad sen en ny blogg som jag i dags läget känner mig ganska nöjd med, det har ju varit lite struligt på bloggsida lite då och då men det är det nog på de flesta sidor. Jag ska grubbla lite om jag helt flyttar dit eller om jag ska fortsätta på denna, det är ju i alla fal kul att skapa nytt och redigera med bilder så som man blir inspirerad från andra bloggar. Den skapande sidan i mig kanske har vaknat nu för jag har fått timmerväggen i fas, ÄNTLIGEN och färg är bestäld till fondväggen. När man väl börjar vill man att det ska gå så fort att man inte har tid att vänta när det ska torka.

Det syns fortfarande lite orenheter i timmret men det får man ta när timmret har några hundra år på nacken, det går nog inte att få det som nytt, men det är en charm i sig att tiden har satt sina spår, väder, vind och vatten, alla blir vi härdade med åren, men det finns något vackert i det. En vägg med vanliga glest spikade plank kommer att bli vit, sen ska det dit vita lister i golv tak och eventuellt i hörnen för att dölja lite av det som man inte kom åt att slipa utan att drevningen mellan stockarna följde med.

Julafton kändes lite tråkig till att börja med men efter en tur på skidor till skogs med hunden och vara tillsammans och pyssla med hästarna så kom den riktiga äkta lantliga julstämningen över mig, småtomtar i hörnen och frustande ångande arbetshästar ståendes i fuse för att få sig sin julgodis de också. När jag kom in var det dukat så fint till bords med tända ljus i taklampan ovan bordet, så min man hade verkligen stämmningen på topp när veden knastrande sprakande bran så värmande från spisen, för sin rimfrostiga fru.

Julafton

Stämningsfullt med snön som har vräkt ner de senaste dagarna har hela landet fått ett vitt täcke över sig lagomt till jul, men  min julstämning är inte riktigt här och jag har funderat var den kan vara. Månne det kan vara så att de hänger på de julgardiner jag alltid brukar ha i köket, de som aldrig kom upp i år. Jag kan säga att man tillbringar den mesta tiden i köket ju så där ska det vara jul för att få den riktiga stämmningen men man borde ju kunna känna stämmningen i kroppen ändå. Fast just nu känner jag mig bara tråkig, fast det är skönt att slippa alla dessa förberedelser om man inte känner för att ställa till något specielt. Men jag har en make som går här och nynnar på julsånger och är allmät julnipprig tillsammans med vovven våran.

Jag hoppas alla har den jul de önskar få i år, jag ska gå ut i den nyfallna pudersnön och göra änglar som vildjycken Agnes kan förstöra när hon rusar fram som en snöorkan.

God jul